Tacksam!
När man har en riktig god känsla i magen.
Efter år av slit slit och slit så känns det som att det vänder. Skrämmande faktiskt. Jag är ju van att kämpa i uppförsbacke.
Man brukar väl säga att stressen tynger axlarna... och det stämmer... men jag känner en skillnad i magen. Hela jag börjar känna mig lättare. Det liksom bubblar i mig. Å inte på oh-crap-jag-är-magsjuk-sättet.
Jag känner mig glad och förväntansfull.
Jag som är van vid att det skiter sig undrar hur länge det varar... men... så tänker jag... det är bäst att försöka samla all denna härliga energi. Lagra den lite för framtiden liksom. Som en reserv.
Nu sitter jag på bussen på väg mot nya jobbet. Känner mig otroligt tacksam. För så mycket... för alla som hjälpt oss på olika sätt. För nära, kära och alla andra i vårt liv. Som berikar det och förgyller det. För nya vänner som vi måste lämna och för "gamla" som vi nu kommer kunna träffa oftare.
Tacksam.
För alla erfarenheter längs vägen. Alla har de gjort mig rikare. Klokare. Lugnare. Modigare. Mer empatisk.
Tacksam. En så fantastisk känsla.
Blir sådär fånigt rörd och känslosam.
Jag skulle gärna stapla upp allting och alla jag är tacksam för. Det skulle verkligen bli ett långt långt dokument. När stressen och ångesten börjar lätta hoppas jag att jag kan tala om för er alla var och en hur tacksam jag är. För det är jag. Även när jag glömmer säga det.
Tacksam.
