Dimman har lättat
Halva helgen har gått och även om vi inte har hunnit klart med allt som vi tänkt oss så har vi i alla fall fått mkt gjort. Den största segern just nu är stryktvätten. Det är så sjukt långtråkigt att stryka och strykbrädan är halvtrasig och dålig på många sätt vilket inte gör det hela roligare. Att köpa en ny så här nära flytt känns helt oaktuellt. Strykjärnet är inte heller bland de bästa men jag står ut. Varje gång jag tänker köpa ett nytt blir jag snål och tycker de är så dyra... Smakar det så konstar det... Jag får göra ordentlig forskning på vilket strykjärn som är bäst och sen är det bara att bita i det sura äpplet. Det enda som göra strykande uthärdligt är som bekant att se på TV så i dag blev det skidor hela dagen.
Lovisa kom hem från mormor i går. De har varit 2 veckor i Jamaica och hon är brunare än en pepparkaka! Trodde nästan inte att det var möjligt att vara så brun haha. Idag är båda tjejerna "dagen efter", lite av ett antiklimax.
I går var de så glada att se varandra för de har längtat ihjäl sig efter varandra (totalt var hon borta i tre veckor)
Idag går de varandra mest på nerverna. Själv står jag i mitten eftersom de tävlar om mig, min uppmärksamhet och mina händer... De kväver mig helt enkelt. Jag kommer inte ihåg senast när jag var tvungen att säga åt dem att ta ett steg tillbaka från mig... Trevligt att vara önskad men jag vill gärna andas också. Mannen och jag har gått och väntat på att de ska ryka ihop ordentligt så att de sen kan leka fint med varandra igen hehe. Just nu verkar det gå ganska bra. De sitter med barbie och godis och verkar faktiskt ha kul (peppar, peppar).
På måndag har husägaren två mäklare som ska komma och se på huset så vi måste vara klara med städandet till dess. I morgon ska kidsen därför till Leos lekeland (som är nedanför backen från oss) hela dagen. De får köra slut på sig och jag och mannen kan turas om att vara hemma och fixa. Vi är bara såå smarta!
För övrigt har jag mått fantastiskt bra de senaste dagarna. Jag är visserligen trött för allt går i ett men det känns som att dimman har lättat i min hjärna, jag vet inte hur jag kan beskriva det på ngt annat sätt. Kanske borde jag fixa en läkartid och få lämna nya prover, nu när jag mår bra... så att de har ngt att jämföra med. Jag menar om jag bara lämnar prover när jag mår dåligt blir det svårt att se vad som är "normalt" för mig.
Vi fick erbjudande om tre olika lägenheter i Ronneby så vi väntar med spänning på mer information om dem från Ronnebyhus. Det blir en stor lättnad när det är färdigt! Jag och mannen är lyriska över att vi ska få ett eget sovrum. Vi har faktiskt inte haft ett eget sovrum sen vi bodde i Sverige! Det är snart tre år sedan... I första huset delade vi rum med Freja och nu sover vi i en typ hall/tv-rum på övervåningen. På vänstra sidan av sängen går dörrarna in till två av barnens rum och snett till höger är trappan till nedervåningen. Vi kommer att få ett fönster i sovrummet! Helt fantastiskt ju! Det är märkligt vad snabbt man anpassar sig och finner sig i olika situationer.
Nu ska jag se klart ett avsnitt av Poirot som jag somnde till tre gånger i går kväll. Ibland är det extra skönt att kunna gå upp på övervåningen med datorn och få vara ifred en stund...