Allt eller inget!
Tyvärr blev reaktion på Tomten: men vad f------n!?
Där satt tomten i en släde. Ingen luva och skägget hängde nedanför hakan. Typ nästan i brösthöjd!!! Håret stod åt alla håll. Ingen julmusik eller ngt. När min 2-åring kom tassande med pappa i handen så sträckte han ut en pepparkaksburk (i plast)
och frågade om hon ville ha... Sen var han inte så intresserad av henne.
JAG BLIR SÅ UPPRÖRD!!!
OM man ska ha en tomte i ett köpcentrum då MÅSTE han ta uppdraget på fullt allvar. Måååånga barn tror att de ska träffa TOMTEN. Den riktiga. VARFÖR är det så svårt för dem att ta sitt uppdrag seriöst? Gå in i rollen. VAR Tomten. All in liksom.
Låt idéen om Tomten, det spännande och det lite magiska, få leva kvar. Det är så himla mkt allvar nu för tiden redan i tidig ålder så jag känner att det är ännu viktigare för mig att Tomten får vara "på riktigt" så länge det bara går.
Julen är (förutom Jesus födelse då) BARNENS högtid. De som är barn nu och barnet som finns någonstans i alla vuxna. Det är det som bör vara fokus.
När jag har skrivit min bok om Tomten så hoppas jag att den finns i alla hem så att alla vuxna kan hjälpas åt att hålla Tomten levande så länge det bara går. En dröm som aldrig kommer bli sann? Ja! Folk tänker ju tydligen
inte som jag gör men så länge jag kan tänka att det kan hända så finns det ju i alla fall hopp.
När vi bodde i Norge så träffade vi en helt fantastisk tomte. Han var verkligen Tomten. Freja var helt övertygad om att det faktiskt var Han med stort H. Tomten. Da Man.
Det blev en upplevelse för hela familjen och vi pratar om det fortfarande.
Tomten på Amiralen såg mest lidande ut och lite sliten, som en gammal alkis. Han fick mig att vilja köpa alla mina julklappar på nätet istället.
Hittade lite gamla Freja-bilder på bloggen. Alltså, huuur söööt!? ❤️
Vad har du för tankar kring Tomten?