Varje andetag

Det finns en person i mitt barns närhet som har betett sig så fruktansvärt illa och till viss del otroligt kränkande mot mitt barn. 

Personen har anklagar mig och maken för helt sjuuuuka saker och insuinerat en massa annat. Detta helt utan att personen känner mig eller ens har pratat med mig. Personen är uppenbart labil och de har stora problem hemma. Personen har betett sig helt oacceptabelt och jag tog hjälp av kommunen för att först förstå problemet och sen komma på en lösning. Det har fungerat väldigt bra för min familj. För mitt barn har det varit väldigt befriande att slippa ur den andra familjens klor.

Tyvärr tillhör den andra familjen samma lag som mitt barn. Det finns inte heller ngt annat lag att vara med i någonstans i närheten som det är antingen sluta i laget eller fortsätta som är alternativet. Mitt barn vill i dagsläget fortsätta. 

Idag var det städdag i idrottshallen med laget... Det var obligatorisk närvaro för barnet och en person till... Varken jag eller maken ville vara med. Vi vägrade faktiskt båda två. Det händer ALDRIG. 

Personligen kände jag att jag vill strypa personen som också var uppskriven att städa tillsammans med sitt barn... Det händer ju nästan aldrig att jag känner så. Ännu mer sällan att maken gör det. Men det den här personen har gjort är så långt över gränsen för vad jag kan se mellan fingrarna med. Jag såg framför mig hur otrevligt det hade varit för alla om jag åkte dit... Skulle inte kunna hålla tyst... 

Lösningen? Fantastiskt snälla Dylan ryckte in som vikarierande förälder. 

Hur fantastiskt kändes inte det när han så självklart sa att han kan göra det. Trots att det var 7.30 en söndag... "Jag förstår att ni inte vill... Klart jag ställer upp" ❤️

Hur hade du gjort i vår sits?