Andas!
Kroppen värker av att jag inte fått vila en hel natt på länge.
Jag har lagt ca 3 timmar varje kväll på att ge Linus medicin var 20e minut. I lördags var det verkligen kämpigt och jag trodde vi skulle behöva åka in till sjukhuset. Vis av erfarenhet vet jag att de i princip erbjuder samma medicin där och
det enda extra de kan ge är adrenalin. Så... jag hade is i magen och gav honom medicinen exakt var 20e minut och däremellan körde jag näsdroppar och nässug för att han skulle få i sig medicinen ordentligt. Plötslig gav det med sig och han
andades lugnt igen. Han somnade på stört och sov hela natten.
Underbart!
Det känns inte som att jag har hunnit med så mkt annat de senaste dagarna alls faktiskt. Precis som det kan vara att ha småbarn.

Tänk om jag fick stanna hemma med småtrollen till de börjar skolan...
Vilken lycka det hade varit!