Misslyckad


Ibland tar det bara slut. Kraften. Drivet.  Lusten.
Vill bara dra en gammal filt över huvudet och vara ifred. Känslan av att vara värdelös kryper sig in. Hjärnan vet att det är fel och att det är bara tillfälligt. Men... 
Det är så obehagligt att känna så. Skulle kunna slåss mot känslan men orkar inte. Less. Ledsen. Trött.
I morgon är det säkert bättre. 
Tacksam mitt i allt. Maken som kliver fram. Mitt allt. Familjen först. Som alltid. 
Självkänslan gjorde platt fall. Räcker inte till. Misslyckad.
Vill bara gömma mig under filten till jag kan vara mig själv igen. 

I morgon.

(null)


Kommentera här: