Ett ljus för en pojke

För några år sedan snubblade jag över en status på Facebook. Jag gissar att någon av mina amerikanska vänner hade gillat eller kommenterat. Jag minns inte vad det stod men någonting fångade mitt intresse och jag ville veta mer. Veta mer om ödet för en liten glad pojke som lekte hos sin dagmamma och genom enorm otur fick en stor fallande gren i huvudet. 


Skallen krossades. 

Han borde dött omedelbart men det gjorde han inte. Han överlevde med enorma hjärnskador. Föräldrarna som genom år av försök lyckats få denna mirakelpojke var förkrossade såklart. 


Tillsamman hittade de en ny vardag med sjukhus och läkarbesök, sjukgymnastik och ett helt gäng andra specialister. Familjen med mor- och farföräldrar, kusiner, mostrar osv blev supertight och alla var ett team runt den här fina lilla pojken. 


Mamman delade dagligen med sig av sitt och deras liv på Facebook. Jag har imponerats och förundrats över denna mammas otroliga styrka, beslutsamhet och glädje. Hon och övriga familjen har gjort sitt yttersta för att denna lilla pojke ska få leva livet så bra han kan. Genom otaliga infektioner, operationer, komplikationer, massa framsteg och bakslag. 


Jag har imponerats av hur hon, mitt i allt, lyckas ta hand om sig själv. 


Hon har helt klart varit en förebild för mig.


För en stund sen fick jag några välbehövda minuter för mig själv i sängen och checkade Facebook.


Så fort jag läste den första meningen blev jag orolig. Mina farhågor bekräftades när jag läste vidare... 


Den fina fina lilla pojken somnade in för gott i natt... Hans lilla kropp orkade inte mer. Den sista omgången lunginflammation blev för mycket. 

Det var som att tiden stannade för en kort stund. Mitt hjärta slutade slå. Hjärnan frös till. 

Tårarna rann. 

Tårar för en liten pojke som inte finns mer. 

Tårar för hans fantastiska familj.

Tårar för oss alla vars liv har blivit berikat av att följa hans öde.


Plötsligt känner jag mig inte så trött. Bara sorgsen. 


Jag är otroligt tacksam att jag på avstånd tagit del av deras liv. 


Nu ska jag äta frukost med mina vildar och tända ett ljus till minne av en otrolig liten kämpe. 


Vila i frid lilla ängel ❤️


(null)


Vill du läsa historien om lilla Tripp kan du göra en sökning på "Tripp Halstead updates" på Facebook. Jag lägger inte in någon direktlänk eftersom min telefon vägrar..

Kommentera här: