Varje andetag

Utanför toadörren hörde jag plötsligt Alva dundra förbi, ner för trappan och ropa god morgon till de andra... 

hmmm hade hon lyckats gömma sig för mig i sängen? 

Något förvirrad av all sömn gick jag ner och istället för ett "Gomorron mamma" från Alva fick jag "Mamma! Du måste se Dylans säng! Spelen å så"

Det kan aldrig vara bra tänkte jag och skyndade mig upp. Han har ju sovit borta!!!

Det kunde lätt ha varit värre! 

Lätt att hon har gjort många värre saker!

Jag gick ner...

"Så bra att du sa till att du varit där inne och lekt med spelen men du får inte vara där inne utan att fråga. Om Dylan ser vad du har gjort med hans spel blir han ju arg på dig"

Hon såg hela tiden allvarligt på mig. Lyssnade. 

"Jag vet mamma. Han var inte hemma." 

"Åh nej det var ju inte bra. 

oh no!".

Sen berättade hon att hon kollat under sängen och hittat hatten och bilen och fingrarna (vi misstänker att det är schackpjäserna hon menar). 

När hon satt där och lyssnade förståndigt, sa "oh no" och "det är ju verkligen inte bra" och sånt så höll jag på att tokskratta. Jag höll mig så gott jag kunde men skrattet måste ju ut någonstans så tårarna rann samtidigt som jag skulle vara allvarlig. Maken började fnittra och då var det kört. Vi skyllde på att Linus gjort någonting tokigt och skrattade högt båda två.

När vi gick upp en andra gång för att visa pappan upptäckte vi också att hon plockat fram Robins deo m.m. och lämnat lite bevis efter sig...

Nu har Robin sorterat spelen och återställt ordningen och Robin har sagt förlåt till brorsorna att hon rotat bland deras saker och lekt i deras rum utan att fråga. Själv är jag glad att hon inte förstört någonting eller att hon hittade Robins lilla samling knivar...

Funderar på om man kan skaffa ett armband med en sändare som hör att dörrar, skåp och lådor låser sig när hon närmar sig...? Vore ju superbra! Eller?