Varje andetag

Christian och Robin med familj. Mitt hjärta brister. 

Att åklagaren ser det som troligt att Kevins död var en olyckshändelse... Scenariot han målade upp låter ju väldigt logiskt.... tänk att i 20 år ha trott att din fina lilla 4-åring mördats... av barn... Å så stämmer det inte...

Jag undrar hur jag själv skulle reagera om mitt eget barn misstänktes för att ha dödat ett annat. 

Allt de gått igenom... Jag saknar ord men är full av medkänsla. Så totalt att tårarna rinner. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan riktigt. 

Efter det senaste året då vi haft fullt upp med skola, polisförhör, rättegång, soc och så vidare. Vi har fått fantastisk hjälp hela vägen. Visserligen var mitt barn aldrig misstänkt för något brott utan däremot utsatt för brott. Men vi har ändå varit i karusellen. Möten efter möten. Kaos ibland. Men vi hade bra folk kring oss. Apparaten har fungerat.

Den här familjen har inte haft samma tur. Så fruktansvärt. Jag föreställer mig helvetet men ändå kommer jag ändå aldrig vara i närheten av att förstå.

Jag älskar hur tighta familjen verkar och hur de är så fokuserade på att gå framåt och att inte vara bittra. Det som är gjort är gjort och nu är det över. Jag tror verkligen att de har nyckeln till framgång här. Bitterhet föder bara bitterhet.

Jag önskar dem all lycka vidare i livet. 

Jag önskar också Kevins familj lugn och frid. Jag hoppas de kan få så mkt svar det går att få och att de kan förlita sig på att det var en olyckshändelse. Vare sig det går att ställa utom rimligt tvivel att det var så. Det tror jag i alla fall hade givit mig frid.

Det hela är verkligen en fruktansvärt tragisk händelse för alla inblandade.